Återupplever mitt liv

Har läst igenom hela min gamla blogg nu, som jag skrev från 2008-2010 och plötsligt känner jag mig som en uppmärksamhetssökande fjortis igen. Jag är glad över att jag har utvecklats till den jag är idag, men avundas även min vilja att vara annorlunda och provocera som jag hade då. Jag brydde mig verkligen inte om att jag var annorlunda. Jag gjorde allt för att sticka ut. Och jag brydde mig inte mycket om mitt utseende heller, vilket syns väldigt tydligt. Jag hade en massa killar under en 2årsperiod och raggade och flirtade runt hela tiden, så mycket jag kunde.

Nu är allting annorlunda. Jag bryr mig mycket om hur jag ser ut, men ändå inte så mycket som jag skulle vilja, jag är lite för slarvig. Men jag bryr mig då iallafall tillräckligt mycket för att vara snyggare nu än då. Jag vill inte sticka ut, jag vill gå efter mallen, vara som alla andra och bli omtyckt. Jag har bara varit med en enda kille under de senaste 2 åren. Jag är glad över att jag är den jag är idag, och inte den jag var förut. Det har gått mot det bättre och jag har fått vara fjortis. Men jag är fortfarande inte den jag vill vara riktigt, men på god väg. Jag förstår inte varför jag inte bara tar tag i det och LEVER. Det är så mycket man missar om man inte lever. Nä, istället så sitter jag vid datorn mest hela dagarna, och fördriver tiden utan att göra någonting vettigt.

Bokstäverna bara rusar ut genom mina fingrar nu. Jag håller nu på att gå igenom mitt liv. Anledningen till att jag valde denna kväll för att kolla igenom mitt liv 2008-2010 är för att jag bestämde mig för att skriva ner vad som hänt i mitt liv hittills, och det är en himla massa. Jag började med dagen jag föddes, för att sedan skriva lite kort om händelser i mitt liv fram tills 2009, och hittills har jag fyllt 1½ A4. Och jag börjar få överblick över mitt liv, om vad som har hänt. Det är från det som har hänt som man kan lära sig att göra framtiden till något bättre. Men just nu känner jag mig fortfarande som 14 år. Alla känslor som jag hade då kommer upp till ytan, all kärlek och allt hat och all saknad återupplever jag som på nytt. Men imorgon är det borta. Det som finns kvar då är orden skrivna på papperet.

Vill jag verkligen vara som jag varit fram tills nu? Nej. Ändra på det då. Det är nu det gäller. LEV.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Kontakta mig: [email protected]