Don't let you heart grow cold

Gårdagen var speciell. Jag träffade en människa som jag inte vill ha något mer att göra med på ett bra ett tag och sa hejdå till denna. Och jag träffade en annan människa som öppnade ögonen på mig och fick mig att tänka så hårt att jag fick huvudvärk. Jag, som varit en känslokall isbit fram tills nu, kände en massa. Det bara virvlade runt en massa olika känslor i kroppen. Som att målningen fick färg. Och samma med drömmarna. Detta är en ny ruta i mitt liv. Jag ska lämna det förflutna bakom mig och leva nu.
 
Det är konstigt det här. Att jag kan titta på gamla bilder på mig och se skönhet. Men tittar jag i spegeln så finns det inte där. Aldrig är man nöjd.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Kontakta mig: [email protected]