Den här veckan har väl inte varit toppen precis. I lördags fick jag veta att en kille i Skellefteå dött, bara 19 år gammal. Jag hade bara träffat killen nån gång, men väldigt många av mina kompisar kände honom. Orsaken var av en överdos, tragiskt och väldigt onödigt...hoppas att det får upp ögonen på många andra! Så dumt att ens vän ska behöva dö för att man ska inse riskerna med droger.

Det här tog väldigt hårt på mig med, även fast jag inte kände honom. Jag hatar att se mina vänner ledsna.
Och jag vet hur jävligt det känns för hans nära, eftersom jag var med om samma sak i somras.
Jag vill inte att nån ska behöva utstå den smärta som jag gör. Dessutom så går mina tankar såklart tillbaka till mamma och allt helvete som hände. Detta rör upp en massa känslor...

Idag har det varit en bra dag. En sån där dag då allt bara går bra, och när man känner sig som att man har lyckats med något. Då man känner sig riktigt duktig. Det började med 3 lektioner då allt gick helt okej, hängde med och så. Sen hade vi idrott med bollekar och jag var bland de två bästa, 2 av 3 gånger, vilket är rätt ovanligt för mig. Kämpade och det var riktigt kul.
Sen hade vi körsång, och då skulle vissa gå fram för klassen och hitta på en övning. Och att jag klarade av att göra det avslappnat, utan att vara nervös, då blev jag verkligen stolt över mig själv!

Aldrig hade jag trott för 1,5 år sen att jag skulle våga ställa mig inför klassen sådär frivilligt. Det är ett enorm stort steg för mig om jag tänker var jag började ifrån. Sen, som slutet på dagen så pratade jag med en oväntad person, och det är alltid kul!

Det här är väl som främt ett inlägg för mig själv, men jag vill också visa er att det går! På ca 1,5 år så har jag gått från en tyst och blyg tjej, som inte tar för mig och är nervös för det mesta, och inte vågar något till någon som vågar ta för sig åtminstone lite grann, som pratar mera och inte är lika feg.

Jag är absolut inte färdig med min utveckling, men jag är på god väg. Det har tagit ett bra tag, men så är det bara. Det är genom övning och att utsätta sig för de situationerna flera gånger, som man blir bättre på att hantera dem.


Snart ska jag fortsätta min lyckade dag med att övningsköra, och hoppas att  det går lika bra. Sen blir det god middag och efter det plugg!

Idag har jag varit på Restaurang Viking och praktiserat, ska vara där hela veckan. Det var riktigt roligt, men var såklart spänd och nervös.. har ingen anledning till det men antar att det är så första dagen när man inte känner till yrket eller personalen eller så. Blev då mer avslappnad ju längre dagen gick.
Jag fick stå i kassan mest hela dagen, och sen även småplocka lite och duka och sådant. Bra att få erfarenhet av att stå i kassa!
Innan veckan är slut så ska jag ha vågat svara i telefon. Det är mitt mål. Man övar ju väldigt mycket på det sociala när man jobbar inom restaurang och servicebranschen och det är ju skitbra! Kunde inte ha hittat en bättre praoplats. Plus att personalen är så trevliga! :)


När vi ändå snackar mat så kan jag lägga ut en bild på vad jag och Lovisa åt i fredags på våran lilla dejt! ;)

Kanske är lite sen med att säga detta..men alla som jag känner har ju redan läst det på facebook. Att det är slut mellan mig och Filip.. Det var mest känslorna från hans sida som hade försvunnit, men det var lite annat också. Jag grät så sjukt mycket i kanske två dagar, men inte nu längre. Ibland kommer det bara som ett hugg i magen när jag tänker på det, och kommer på något som jag kommer sakna. Vi kommer att fortsätta vara kompisar. Sen. Först har jag tänkt komma över honom. Inte låta honom riva upp såren om och om igen, utan såret ska få läka igen helt först, så att det inte kan gå upp. Då kan vi fortsätta där vi var innan förhållandet - som väldigt bra kompisar.

Så länge du finns i mitt liv senare så är jag nöjd. Vi behöver inte vara tillsammans eller något, jag vet att det går ändå. Tror att det här var helt rätt faktiskt. Båda ville annat just nu.
Du vet att jag älskar dig sjukt mycket och att jag alltid kommer finnas vid din sida som en kompis. Du kan alltid prata med mig! Jag älskar dig Filip ♥

Tack för de 2 åren och 4 månaderna tillsammans med dig. Kommer aldrig glömma dem.
29/8-09 - 18/1-12


källa

avslutar med denna bild som gjordes för kanske 1,5 år sen. jag kommer alltid vara din. inte flickvän, men ändå din.

Idag är en jobbig dag för mig. För idag skulle mamma ha fyllt 37 år. Var nyss till henne på kyrkogården, och det blev ju lite jobbigt. Såklart.

Mamma, jag älskar dig så mycket, och saknar dig så det är inte sant. Snälla kom tillbaka.♥


Finast i världen♥ För alltid i mitt hjärta.

Det här är avkoppling! Och så sjukt skönt. Bara krypa ner i ett varmt bad med tända ljus som enda ljuskälla när stressen är som värst. Den bara rinner av och myskänslorna infinner sig.




Och så här fager är bruden just nu:
Heheh.. observera knuten mitt uppe på huvudet och att mitt hår är två olika färger!

Vaknade inatt av att jag frös så sjukt mycket, så jag la mig både under filten och täcken, men fortsatte frysa.. Så jag tog på mig en tshirt och ett par pyjamasbyxor och Ziperallen ovanpå det. Så det slutade med att jag hade två lager med kläder på mig och låg under täcke och filt men frös ändå.. Hade dessutom ont i hela kroppen.
Och när jag steg upp på morgonen hade jag mycket riktigt feber, 38,6... Så det var bara att sjukanmäla sig och stanna hemma. Sen sov jag i 6 timmar, fram till klockan 12, och efter det har jag bara slötittat på tv.

Och det är klart att jag ska bli sjuk just när jag har planer....blev typ ledsen imorse när jag såg vad termometern visade. Jag hade ju tänkt fara till Filip ikväll och sen fara och åka slalom imorgon med Emma och Mathias...kunde jag inte ha blivit sjuk när det var nått jag ville slippa istället?
Och inte kan jag slappna av nu ens när jag är sjuk heller.. nä jag är bara fokuserad på att skynda mig att bli frisk så att jag kan fara ikväll i alla fall. Det kommer säkert sluta med att jag far ialla fall och blir ännu sjukare. Bara för att. Fan. Självklart så är det ju fredag den trettonde idag med, otursdagen nr 1, och det märks.

Är sjukt deppig nu, ska fylla en vattenflaska och lägga mig och se Paradise Hotel och hålla tummarna för att jag ska bli bättre. Hoppas ni har en bättre fredag än jag.

källa

Keep on fighting.

Har läst igenom hela min gamla blogg nu, som jag skrev från 2008-2010 och plötsligt känner jag mig som en uppmärksamhetssökande fjortis igen. Jag är glad över att jag har utvecklats till den jag är idag, men avundas även min vilja att vara annorlunda och provocera som jag hade då. Jag brydde mig verkligen inte om att jag var annorlunda. Jag gjorde allt för att sticka ut. Och jag brydde mig inte mycket om mitt utseende heller, vilket syns väldigt tydligt. Jag hade en massa killar under en 2årsperiod och raggade och flirtade runt hela tiden, så mycket jag kunde.

Nu är allting annorlunda. Jag bryr mig mycket om hur jag ser ut, men ändå inte så mycket som jag skulle vilja, jag är lite för slarvig. Men jag bryr mig då iallafall tillräckligt mycket för att vara snyggare nu än då. Jag vill inte sticka ut, jag vill gå efter mallen, vara som alla andra och bli omtyckt. Jag har bara varit med en enda kille under de senaste 2 åren. Jag är glad över att jag är den jag är idag, och inte den jag var förut. Det har gått mot det bättre och jag har fått vara fjortis. Men jag är fortfarande inte den jag vill vara riktigt, men på god väg. Jag förstår inte varför jag inte bara tar tag i det och LEVER. Det är så mycket man missar om man inte lever. Nä, istället så sitter jag vid datorn mest hela dagarna, och fördriver tiden utan att göra någonting vettigt.

Bokstäverna bara rusar ut genom mina fingrar nu. Jag håller nu på att gå igenom mitt liv. Anledningen till att jag valde denna kväll för att kolla igenom mitt liv 2008-2010 är för att jag bestämde mig för att skriva ner vad som hänt i mitt liv hittills, och det är en himla massa. Jag började med dagen jag föddes, för att sedan skriva lite kort om händelser i mitt liv fram tills 2009, och hittills har jag fyllt 1½ A4. Och jag börjar få överblick över mitt liv, om vad som har hänt. Det är från det som har hänt som man kan lära sig att göra framtiden till något bättre. Men just nu känner jag mig fortfarande som 14 år. Alla känslor som jag hade då kommer upp till ytan, all kärlek och allt hat och all saknad återupplever jag som på nytt. Men imorgon är det borta. Det som finns kvar då är orden skrivna på papperet.

Vill jag verkligen vara som jag varit fram tills nu? Nej. Ändra på det då. Det är nu det gäller. LEV.