Wanderlust

Blir så jäkla frustrerad på mig själv att jag inte kan bestämma vilket språk jag ska skriva på. Varför göra alla lika förvirrade som jag genom att blanda friskt? Nä det är bara så att ibland tänker jag på svenska och ibland på engelska. Ibland känns engelska bara som det självklara valet. Jag älskar att prata engelska. I bekväma situationer såklart. När jag är på jobbet och det kommer in någon som pratar engelska blir jag så glad! Det öppnar upp lättare för samtal, för helt plötsligt har man massor att prata om. Var är du ifrån, åh jag kan några ord på det språket, vad gör du här, trivs du? Och helt plötsligt är man igång. Det är så..intressant och spännande på något vis, med människor från andra kulturer. Dessutom mycket trevligare och mer öppna för spontana samtal. De är förmodligen här för att lära känna nytt folk, på samma sätt som när jag åkte till Australien. Medan de flesta svenskar har sina vänner och sin umgängeskrets och är nöjda med det. Alldeles för nöjda. Klart det är bra att känna sig nöjd, men jag tror på att man inte ska nöja sig för lätt.
Jag ska inte göra det.
 
Jag ska resa, träffa människor och lära känna mig själv. Jag ska lära mig en massa nya språk. För att det är en rikedom att kunna kommunicera med andra. För att det är så fruktansvärt roligt! Jag ska definitivt inte stanna här i Sverige och titta på när alla vill passa in. Det är en trygghet i det här landet, men hur roligt är det jämt med trygghet? Det ska vara äventyr och spänning. Då blir det så mycket roligare att leva. Hellre stora uppgångar och stora nedgångar än ett rakt streck. Det passar bra ihop med min personlighet.
 
 
Kände att jag spårade ur lite nu haha. Men du! Lämna en kommentar om detta med språken.. Är det irriterade för er svenskar att läsa på engelska? Am I only making one or two persons happy by writing in english?
 
♡
adventure
♥♥♥

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Kontakta mig: [email protected]