Förde över bilder till datorn nu, vilket jag inte gjort på ett tag. Hittade bilder på oss från en tillställning tidigare i höst. Så fina var vi. Och så fruktansvärt jobbigt att se. Det var synd att det inte funkade mellan oss, men det var meningen att det skulle bli såhär. Att det ska vara du och jag, inte vi. Jag vill bara att varenda litet uns av känslor som finns kvar inom mig ska flyga ut genom fönstret, så att vi kan umgås som vänner igen. Jag vill inte att det ska vara vi igen. Men jag saknar dig. Jag saknar dina ögon. Jag saknar ditt skratt. Jag saknar att ha dig att prata med om allt. Men det är bara att vänta tills tiden är inne.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

Mailadress: (bara jag som ser den)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


Kontakta mig: viktorianystrom@live.se