Träffade på Sara och Lovisa på vägen till kyrkogården, det var härligt att få träffa dom ett tag och prata, det behövs! Känner att jag gärna vill prata mycket nu om mamma och det som har hänt så att jag kan gå vidare, och det är superbra med kompisar som hjälper en. Uppskattas!

For sen till farmor och farfar och åt, kom nyss hem därifrån. Nu blir det att snabbduscha av mig (tävlingscyklade hem hehe) och sen lägga mig.
Imorgon väntar jobb på ålderdomshem. Önska mig lycka till!







älskade mamma<3

Bilder från igår när vi förberedde.

Nu när det är en sån otrolig hemsk sak som har hänt så kanske ni tänker att jag bara sitter i ett hörn och gråter hela tiden?
Det stämmer inte. Jag har en enorm sorg inuti mig och gråter ibland. Men livet måste gå vidare. Jag kan inte stanna av mitt liv och bara vara ledsen, det funkar inte. Jag måste fortsätta.
Innan mamma dog så sa hon att vi får vara ledsna ett tag, men sen måste vi vara glada. Och så är det.

Jag kommer att skratta, vara glad och ha kul ändå. Innerst inne är jag alltid ledsen och känner saknad, men glad måste jag ändå få vara! Ni får inte tro att jag har kommit över det och inte bryr mig för att jag är glad.

Min förhoppning är att jag ska kunna fortsätta med bloggen som vanligt och så. Jag ska leva mina drömmar och göra det jag vill, även fast jag har genomgått en stor förändring. Jag vet att det går. Så bli inte chockade när det kommer ytliga och glada inlägg på bloggen, för det kommer det att göra! Jag vet att mamma skulle ha velat det! :)


weheartit.

Okej jag borde kanske berätta vad det är som händer här..

Min mamma har haft kronisk cancer sedan 2007, myelom heter den och det är en sorts blodcancer. Hon var inne på behandling 2007 och 2009 och efter det så trodde vi att det här var färdigt, att det skulle i alla fall ta minst 10 år tills nästa "utbrott". Men den 9 maj så fick hon veta att hon hade blivit sjuk igen. Hon låg inne på Skellefteå Lasarett i 1 vecka innan hon flyttades till Umeå Lasarett.

Två veckor efter att hon hade flyttats till Umeå Lasarett så hände det som inte fick hända.. Det var i torsdags på min 17årsdag. Då ringde de från sjukhuset och sa att vi borde komma dit, snabbt. Och det gjorde vi, mitt i firandet. Vi fick träffa mamma och hon berättade då att det här skulle inte gå längre, hennes kropp klarade inte av det, hon skulle dö...
Hennes blodcancer hade spridit sig till tumörer i mjälten, levern, lungorna och tre i ryggen...

5 timmar och 45 minuter efter att vi hade kommit till sjukhuset så hände det. 23.15 somnade min mamma in för att aldrig mera vakna igen. Grät som ett jävla as och trodde inte att det var sant..
Min lilla älskade mamma, personen som jag stod närmast. Vi har haft så kul ihop, och så skulle det här hända. Endast 36 år gammal var hon. Det är så jävla orättvist och jag vet inte vad jag ska ta mig till...

Jag älskar dig så mycket mamma!!!! Du finns alltid inom mig!!♥ ♥

Jag tror minsann att jag ska börja läsa Blondinbellas nya tidning Egoboost. Läste nyss hennes blogg och blev inspirerad av att starta karriär och bli framgångsrik. Kanske inte är dags riktigt än men fantisera och ha mål kan man ju alltid ha.


Mål är faktiskt det viktigaste i livet kan jag tycka. Har man inga mål så har man ingenting att sträva efter och då kan man lika gärna fortsätta leva sitt tråkiga liv så som man alltid har haft det. Alla vill väl utvecklas? Ingen vill väl ligga i botten och stanna kvar där? För de allra flesta måste ändå arbeta sig upp, det är bara vissa som råkar vara födda i rätt familj som slipper. Och det är bara att börja.


♥ Bestäm dig först vad ditt stora mål är - Vill du bli författare, resa jorden runt, driva ett företag eller kanske bli sångerska?

♥ Ha delmål - Sätt upp mindre mål som en bit på vägen, så att du kan ta dig en liten bit framåt hela tiden. På det sättet så blir inte målet ett stort jättekliv utan lättare att uppnå.

♥ Vad ska du göra för att nå upp till ditt mål, vad krävs av dig? - För att bli sångerska t.ex så måste du öva väldigt mycket. Om du vill starta ett företag så kanske du måste gå en kurs i företagande?


Jag själv har en massa mål, jag har skrivit nästan ett helt A4 med grejer jag vill ha gjort innan jag dör. Hittills så har jag prickat av 9 av alla 34 mål som jag har. Och då har jag även många småmål, och vissa större. Om jag upplever det innan jag dör så kommer jag att ha fått ut mycket mera av mitt liv, jag kommer att ha gjort det jag vill göra. Och att skriva upp det gör även att du sätter ord på dina tankar, det blir inte bara en tanke som far genom huvudet, utan det blir mer tydligt för dig att du verkligen vill det.
Sen så är målen också en otroligt viktig drivkraft för mig som får mig att kämpa vidare för det liv som jag vill ha.

bilder från weheartit

Tidigare idag så såg jag Tusen gånger starkare. Jag tycker att den var jättebra!

Den handlar om en klass där det är killarna som är dominanta och tjejerna trycks undan. Men en dag kommer det en ny tjej i klassen som heter Saga, och då förändras klassen. Saga tar mycket plats och klassen blir helt annorlunda. Tjejerna vill vara som henne, och börja ta plats i klassen, men det tycker inte killarna om. När Saga börjar ta alldeles för mycket plats så blir hon illa omtyckt av de flesta istället.

Jag blir riktigt inspirerad av Saga. Hon är modig och tar lika stor plats som killarna. Hon går inte efter några regler, utan hon gör det hon själv känner för, och det tycker jag är coolt. Jag själv vill kunna ta mer plats. Och stället där jag tar minst plats är skolan, på lektionerna. Det ska jag bli bättre på. Jag ska tänka på Saga. För egentligen, vad skulle kunna hända om jag tar mer plats? Jaa..vissa i klassen kanske känner sig hotade(inte för att jag tror det i min klass men) och vissa kanske skulle snacka skit om mig för att dom tycker att jag har konstiga åsikter. Men och?!? Jag bryr mig inte ett skit! Hellre att folk snackar skit om mig än att jag inte skulle kunna uttrycka mina åsikter och vara modig.


Nu har jag ett problem. Ska jag sätta det här inlägget i "Film"kategorin eller "pepp, självkänsla"kategorin? Hmm.. Det får bli pepp:D

Långt inlägg, men om ni inte vill läsa det - gör inte det då!! ;) Det är mest för att jag själv ska kunna komma ihåg, och utvecklas.